There's no words to express these feelings

Att sitta i landet man vuxit upp i och känna att man inte alltid hör hemma är svårt att föklara. Istället känns det som om jag har extrem hemlängtan. Jag saknar så många olika människor och saker. Herregud vad jag saknar mina kära utbytisar, jag saknar min skola, min familj och mina vänner. Att jag har träffat så otroligt många underbara människor som öppnade upp mina ögon för världen, att jag har träffat killar som jag hade värdens största crush på men sen har vi blivit sjukt nära vänner. Jag längtar tills jag får träffa dem igen. Men samtidigt inser jag att när jag åker hem i maj och hälsar på kommer inte alla som ska vara där vara där. Mina älskade utbytisar är i sina hemland, jag längtar tills den dagen jag får träffa dem igen.
 
I miss everyone so much, take me home ♥
 
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback